Natten till den 23
juli 2010
Jag drömde något om att man låg i kapslar (såg precis ut som solarium), som
föreställde något sorts spelmaskin. Precis som ett ”framtida” tivoli. Nea var
där, och Matte, och vi möter Emelie också (och
lite folk hon är med, men dem stod mest i bakgrunden då).
Spelen gick till så att man gick in i någon sådan där
kapsel, och typ ”betalade”, eller fick bekräftat att man fick åka denna spel då
(MYCKET svårt att förklara). Sedan
gick man till en tjej (var nästan bara
flickor som skötte dem, alla såg lite uttråkade ut), och man gick in i
något, typ, tänk dig en helt enkel vägg med glasväggar som sticker ut, med
stolar som gick att ta väck som satt i väggen. När ”spelet” startade så drogs
en ridå framför en så man stod som i ett bås. Sedan var det en massa ljud och
det kändes helt skumt då, PRECIS som en simulator, fast utan en simulator…? I
alla fall, vi tre spelade något där då som föreställde att vi fick ha
ögonbindlar (och se massa saker där
istället, simulator) och så fick han höra en historia;
Man var någon litet varelse som blev nedsläppt i en säck ned
från ett flygplan högt upp i luften. Man kände allting (det var askul!) och fick samtidigt höra instruktioner, till
exempel ”försök ta dig ur säcken!” eller ”flaxa med armarna, försök fly!” och
om man lyckades så fortsatte historien. Efter man blivit nedsläppt från
flygplanet gjorde man en massa annat som denna lilla filur då, och det var
jättekul!
Sedan tror jag att drömmen hoppar, och vi vill snart åka
denna igen. Det är dock ”stängt” och sedan händer en massa saker som jag enbart
kan förklara i noteringar;
1)
Man kan tippa golvet kapslarna när man ligger i dem
och komma någon annanstans(?). Jag upptäckte det när jag skulle lägga mig i en
av dem och råkade tippa bakåt. Det var asläskigt, för det kändes precis som jag
skulle ramla, urk!
2)
Under där finns det en MASSA folk som ligger på
rader, nakna, nästan bara kvinnor. Ser ut som något jätteläskigt experiment som
håller på! Jag och Emelie(?) ser dem och kanske annat folk också, men för oss
är det helt normalt, kanske kändes lite pinsamt..?
3)
Jag (ensam) lyckas hitta samma ”spel” som vi
”spelade” innan fast man sitter på väggarna och stirrar ned i golvet istället,
alltså med simulation. Jag får en sådan blixtsnabb tanke, precis som att
”klarar jag all det adrenalinet, jo, det gör jag säkert” och försöker hitta
Matte och Nea igen-
4)
Nea orkar inte följa med och leta upp den på jag
råkar tappa bort vart stället är.
5)
Vi lyckas komma dit igen genom att tippa en sådan
kapsel-botten och komma rätt.
6)
Då är det en mamma där och en massa nakna bebisar.
Det är annat folk också, som tonårsgrabbar. Nea känner dem lite grann, och vi
ska åka denna igen då ALLIHOPA.
7)
Matte sitter längst åt vänster, det sitter folk
till vänster om honom också, sedan Nea och sedan jag.
(Nu SITTER vi ned,
precis som om alla ska mysa framför en TV eller något. Ska tilläggas att förut
var ”simulatorerna” bara tre ”bås” långa. Nu var det minst sju styckena, långa,
eftersom vi satt ned)
8)
Mamman med alla nakna bebisarna sitter till höger
om mig, och glasväggen som ska skilja oss åt är borta.
9)
Simulatorn ska sättas igång, men vi får inga
ögonbindlar och inget draperi framför oss, utan hör bara ljudet.
10)
Jag försöker
göra rörelserna i alla fall men hör Nea ”sluta upp med det där” och skiter i
att försöka
11)
Jag känner
att jag är sur över kvinnan med alla bebisarna, för det är hennes och alla
barnens fel att vi inte kan göra simulatorn på rätt sätt
Jag TROR det hände
något mer efter det men jag minns inte vad… När jag tänker efter är drömmen
lite småläskig, precis som att det är framtidens tivoli som jag sa innan. Jag
”kände” heller inget som jag brukar göra i drömmar. Det enda jag riktigt kände
var när jag höll på att ramla ned under kapseln, och det var otäckt!
Skumt, och otäckt!
Skumt, och otäckt!